Påsk i fjällen

Att vara ledig påsken 2020 var nog en chock för många bybor i Klövsjö och Vemdalsområdet. Då väldigt många jobbar inom turismnäringen hade många av dem inte varit lediga en påsk på 10, 20, 30 ja kanske 40 år. I år var förvisso skidbackarna öppna men pga att covid-19 slog till i området strax efter sportloven i år så blev många hemma ifrån jobbet i år med. Det är annorlunda tider men för en obotlig optimist som mig så var jag väldigt glad att få spendera ytterligare en hel påsk med de jag gillar allra bäst. Då man inte ska träffa andra än sina närmaste så bestämde vi oss för att åka upp till fjälls över långhelgen. Vi packade skotern full med mat (både för helgen och till i sommar), kläder, en antenn och modem för wifi så att vi kan jobba härifrån framöver, skruv till blivande altanen och lite annat. Vill man ha grejer att jobba med i sommar så gäller det att planera bra och köra upp det under vintern.

Första dygnet i stugan är alltid en prövning för kroppen. Det är knäpptyst, man har inga måsten och man märker att kroppen är uppe i varv. Ofta åker radion på, man läser lite korsord, fixar lite med grejer som ska fixas osv. På något vis sysselsätter man sig. Har liksom inte ro i kroppen att bara vara. Men efter ungefär ett dygn är känslan en helt annan. Då har kroppen fått ro och man kan ta det lugnt på ett helt annat sätt. Det är som att hela tempot dras ner och man kan verkligen bara vara.

Det är en del saker som kräver planering när det gäller att ha en stuga till fjälls. Bland annat så hade vi planerat att ta ner 3 stycken träd och det är ett jobb som är mycket enklare att utföra på skaren på vintern än på sommaren om man vill dra trädet någon annanstans än där det står för att ta hand om det. Så sonen jobbade på sjöutsikten medan vi fixade annat. (Och ja han var rädd om sig. Han jobbar med ved 5-7 dagar i veckan så han är säkrare på att hantera yxan än vad jag är.) Praktiskt när man har en son som älskar fysiskt arbete.

Det blåste otroligt mycket i helgen och var bitvis väldigt stormigt. Men vi trotsade vinden och ja gömde mig bakom skotern på en renfäll och hittade rätt så bra lä. Med bra kläder så går det att vara ute i alla väder. Det bästa jag har är Aclimas underställ, fleecewool-bralla och min tjocka dunjacka från Fjällräven. Jag har köpt dem på Ekbergs fiske här i byn. (Inget samarbete bara nöjd kund)

Hur är det då att bo i en stuga på fjället utan el, vatten och avlopp? Nåja vatten hämtar vi i en kallkälla så det är ju ännu lyxigare än vattnet vi har på byn så det går ingen nöd där. Såklart har vi utedass och värmen från en eld i kaminen kan väl inte bli mysigare? Det går alltså alldeles ypperligt även om det är slow living som gäller. I fredags natt blåste det storm så då blir det fort utkylt och vi delade på att elda den natten men i övrigt går det finfint. Vi sover i underställ och har varma täcken och filtar. Är det riktigt kallt på vintern och vi är där händer det att vi sover i mössa just för att en stor del av kroppsvärmen går ut genom huvudet.

Vi har en kokstuga vid vår stuga vilket betyder att vi går ut till den när vi vill laga mat, grilla, baka, diska osv. De som byggde stugan en gång i tiden hade varit mycket i fäbodvall och ville ha det på det viset. Vi var lite skeptiska i början till vad vi skulle tycka om det då vi endast vistats i stugor med järnspis inomhus förut. Vi tänkte att vi skulle tycka att det var jobbigt att gå ut dit mitt i vintern för att ställa sig och laga mat. Men vi omfamnade det med öppna armar och har nu testat ett par år och älskar det! Dels är det praktiskt att inte behöva ha alla köksgrejer inomhus pga platsbrist men det är också otroligt skönt att slippa stekos och sånt inomhus då man inte har någon fläkt i en fjällstuga. Det är inte så jobbigt som man kan tro att behöva gå ut. Tvärtom är det ofta väldigt mysigt att gå ut och fixa med maten och på sommaren är det otroligt mysigt att kunna sitta där ute och äta men även att stå utomhus och diska.
Nu på vintern diskar vi dock inne i kokstugan. Att diska till fjälls är mindfulness deluxe. Först får man endera koka en massa snö eller åka till kallkällan för att hämta vatten. Sen ska det kokas upp och sedan kan man diska. Det tar sin lilla tid och är en del väntan vilket är väldigt nyttigt i det samhälle vi lever i där allt ska gå snabbt. Vi diskar oftast tillsammans vilket också oftast blir en mysig pratstund.

Jag och sonen gick en promenad på skaren som kvällsaktivitet en av kvällarna. Har du gått en skar-promenad någon gång? Det är en underbar känsla tycker jag att kryssa mellan fjällbjörkarna när man kan gå precis var som helst. Vi passade på att plocka en hel del skräp vid raststugan och pratade mycket om det här med att kasta skräp i naturen. Det blev ett fint samtal och än en gång insåg jag att barn många gånger uppenbarligen är klokare än oss vuxna.

En av nätterna när jag gick ut för att kissa såg jag det magiska ljuset på himmeln. Klädde på mig ordentligt och gick ut i stormen och fångade ett svagt norrsken. Trots att det stormade så är det en alltid lika häftig känsla att vara ensam ute i natten och njuta av stjärnklar himmel och norrsken. Ser du, som jag, skoteråkaren med släden i bilden?
Vill du veta mer om att fota norrsken kan du läsa mitt inlägg här. “Att fånga norrsken på bild”

Det blev en fantastisk men också på ett sätt märklig helg. En normal påsk brukar det vara full fart i området men mkt pga vädret så var det färre skotrar än vanligt och pga pandemin höll sig alla bara i sina stugor. Ingen hälsade på någon och alla höll sig på sin kant. På påskaftonen kom min pappa förbi på skoter för att ge min son ett påskägg. Då klädde han på sig och tog emot det utomhus och vi alla konstaterade att det här blir något att minnas och berätta för barn och barnbarn sen.

Efter 4 härliga dagar till fjälls var det dags att packa ihop och fara ner till människobyn. Det känns alltid lika vemodigt när stugan äntligen är sådär genomvarm och man själv kommit in i lugnet. Men samtidigt längtar man efter en dusch och att få sova i sin rätta säng. Bjuder på två sista bilder från helgen och längtar tillbaka medan jag lägger in dem. Tur att det är rätt nära så att jag snart kan åka upp igen…

Information:
Runt om Vemdalen finns många små stugor som nyttjas av våra förfäder för jakt och fiske. Många familjer i byn har tillgång till dessa stugor och nyttjar dem året om. Det är en häftig känsla i det tycker jag, att de brukats i så flera generationer och nyttjas än även om syftet idag kanske inte är detsamma som det varit förut. Vår stuga står på mark som vi arrenderar och i kontraktet står det att om vi vill sälja stugan så får vi endast sälja till en bofast Vemdalsfamilj. Det gör att området att området inte exploateras och att alla vi som har stugor där känner varandra.
Vi har även en annan stuga som vi nyttjar mer på sommaren. Den står på vårt eget skogsskifte och har i många år brukats som jakt-koja. Min farmor och farfar var där mycket om somrarna och vi är där ibland nu för tiden också. Det är en mäktig känsla att tänka på att de har skapat dessa platser för oss att vara på och att vi nu skapar platser för de som kommer efter oss.