Jag hade läst notiser och fått tips om att ett häftigt norrsken var på ingång i Vemdalen. Jag har en särskild plats jag velat fota på länge och åkte dit sent en kväll. Det var en tyst vindstilla natt, inte ens särskilt kallt något som är ovanligt när man fotar norrsken.
Jag klev ur bilen och såg direkt att det dansade på himlen. Gick ner till vattnet och riggade. Satte mig på en sten bredvid och brände av några bilder. Blev alldeles till mig inombords av hur fina de blev och hur häftigt det var.
Känslan av att vara helt ensam ute i mörka natten, ett med naturen är häftig när man väl kommit överens med mörkret.
Jag var väldigt mörkrädd förr men har faktiskt lyckats träna bort mycket av det. Dessutom är jag “självsnäll” vilket betyder att om jag känner minsta obehag eller inte känner mig trygg så åker jag hem. Det är inte värrre än så.
Denna kväll kände jag mig oavsett hur trygg som helst och njöt som bara den.
Vid inte mindre än två tillfällen så tänkte jag åka hem för att jag trodde att jag var färdig men varje gång jag satte mig i bilen såg jag hur det började dansa igen och blev tvungen att gå ut en stund till.
Det är ju så med norrsken att det kommer och går i styrka. Det är inte konstant och som du kan se på bilderna här så ändras också ljusskenet hela tiden. Ser man på alla bilder samtidigt kan man nästan inte tror att de är tagna vid samma tillfälle.
Det blev lite drygt två timmar ute i naturen denna kväll. En upplevelse jag kommer att minnas länge. Att få njuta av solnedgången samtidigt som ett häftigt norrsken i Vemdalen händer inte så ofta. Men det var häftigt. En väldigt speciell kväll.
Att se norrskenet dansa ovanför trädtopparna och fota de häftiga kontrasterna är så vackert tycker jag. Och det är urhäftigt att stå där nere på backen, liten i den stora världen och se norrskenet dansa omkring sig och ovanför ens huvud.
Vill du lära dig mer om att fånga norrsken på bild finns det ett inlägg om det här på bloggen. Stort lycka till!
